Vi sjunger Ja må hon leva, hurrar så himlen öppnar sig. Hon ler glatt men förvirrat, som om hon inte riktigt förstår varför hon plötsligt hamnat i centrum. Strax efteråt kommer alla presenter vara glömda, vår sång likaså.
Men stunden, ändå. Känslan av en familj som omfamnar. Den känslan är nog fortfarande viktig, och fortfarande sann.
