Liv övervann nästan sin rädsla för vatten, tack vare stöd av Julie. "Men jag är rädd att jag ska dyka ner i djupets sken", förklarade hon när vi drog till Lögastrand igår.
Hektiska dagar, ändå välsignade. Eller kanske just därför. Ögonblicksbilder som etsar sig fast, som stannar kvar efter att all den flyktiga vardagsskiten bleknar bort.
Ungarnas små späda kroppar, och deras farmors snart 81-åriga dito, tillsammans i en kall, spegelblank insjö i maj. Julies skrattande fejs när jag plågade mig igenom Flygande mattan med henne. Edwards stolta löpsteg över fotbollsplanen, iförd en vit tröja med nummer 20. Livs koncentrerade blick när hon åkte med veteranbilen på rälsen, förvissad om att det var upp till henne att styra i svängarna. Precis som jag, back in the 70's.
