Vecka 36. Luften full av jublande syren, vi går ner till pizzerian på gården en måndag och är de enda gästerna. En av de sista gångerna som det bara är vi tre, sen kommer vi att minst vara fyra och halva tiden sex.
Men just nu. Ett lugn. Var iväg på jobb i Stockholm idag. Vandrade i solen på Birger Jarlsgatan, kände mig malplacerad bland de välklädda, vältränade mediebyrånissarna med sina gnistrande leenden och jagsvaga flockpersonligheter. Längtade hem. Tog först en mysig lunch med Jocke på Torsplan, sen bilen hem för trevligt besök med Emelie och Niklas.
Till sist bara vi tre. Och min fru sen, hisnande vacker med Annie i magen, på den ringlande stigen upp till vår port. Just här och nu, livet, i väntan på ett nytt liv.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...