T-banan går ut till Enskede sen, till morfar.
Korvkiosken i entrén säljer korvar som knäpper och smakar utsökt. Hemma i Tärnsjö finns det inget liknande än. Jag står där och ser folkmyllret och känner mig trygg och glad; som en del av ett större sammanhang, en del av den svenska flocken. Någonstans tror jag att jag är medveten om att landet jag bor i inte blir mer kontinentalt och urbant än just här, i hörnet av Drottninggatan och Klarabergsgatan. Sveriges absoluta centrum.
Jag vet inte om den där korvkiosken finns längre, men lastbilen som mejade ner tjugo människor idag kraschade ungefär där den stod. Det känns symboliskt på något vis. En förlorad oskuld, ett knivhugg rätt i hjärtat av mitt land.
