Fem år har gått sen jag officiellt blev frilans. Det är så konstigt; det känns som två år, ungefär. Inte fem.
På det stora hela har de sista åren varit de bästa i mitt liv. Ja, det är ibland slitigt och läskigt att stå på egna ben. Ja, det är ingen walk in the park att balansera tre barn, en het fru, ett jobb och samtidigt kultivera sin kreativa ådra...men det går.
Det går för att hjärtat är med.
lördag 1 april 2017
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...