Är magsjuk. Ligger i sängen och fantiserar om nyponsoppa, som jag brukade få när jag var liten. Det är den enda föda jag kan tänka mig, men vi har ingen hemma. Jag tycker synd om mig själv och förbannar det faktum att jag aldrig mer kommer att vara ett barn, att jag aldrig får bli ompysslad längre, att allt bara handlar om att finnas där för mina egna avkommor.
Men jag är ju fortfarande en pojke, innerst inne.
Så kommer Jessica in likt jungfru Maria (fast hetare), bärandes på en kopp nyponsoppa ändå. Hon hade hittat lite pulver längst in i skafferiet.
Jag smuttar på drycken och det är början av 80-talet igen.
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
En av Edwards favoritspelare i fotboll är Cristiano Ronaldo, och han är särskilt fascinerad av dennes firande när han gör mål. Tydligen bruk... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...