Den sopiga kameran på min Iphone blurrar ut ljusen på julgranarna i Stalbo, Västerås och på Lidingö. Men kanske är det passande; julen -16 kommer ju snart att läggas till minnesbanken över alla andra jular (i vuxen ålder), blandas ut med dem, glida in i dem, bli en och samma jul.
Därmed inte sagt att det inte var några fina dagar, med svärföräldrar, svågrar, föräldrar, syskon, fru och barn. Jag fick några onödiga vinylplattor och några nödvändiga skjortor, åt min prinskorv, fångade mitt carpe diem under Benjamin Syrsa, smakade på det bittra vemodet av att inget någonsin blir som i min barndom och att mina föräldrar snart kommer att vara borta.
fredag 30 december 2016
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...