Jag vet verkligen inte varför jag gick med i twitter. Dels får jag ju inga följare, och sen undrar jag varför jag ska kämpa för att få några. Vad är meningen?
Twitter svämmar ju fullkomligen över av stolpskott från medie-Stockholm. Kungar och drottningar av bajsnödighet. Ängsliga små själar. Cyniska, luttrade, rädda. Ingen livslust, bara en trött pose.
Nyss höll jag på att twittra detta. Sen ändrade jag mig, men snart drar jag nog ur proppen på det här gigantiska fiaskot.
