Jag borde egentligen bo här. Om jag bara hade pengar, om det gick att fixa logistiskt, om bara barnen slapp gå i plugget här ute. Någon gång, kanske.
För jag är en lantis. Det är här min själ finner ro.
torsdag 22 september 2016
Landet
Efter promenaden ner till bäcken drog åskmolnen in från myran framåt eftermiddagen. Men det började aldrig mullra. Sommaren är förbi.
Jag borde egentligen bo här. Om jag bara hade pengar, om det gick att fixa logistiskt, om bara barnen slapp gå i plugget här ute. Någon gång, kanske.
För jag är en lantis. Det är här min själ finner ro.
Jag borde egentligen bo här. Om jag bara hade pengar, om det gick att fixa logistiskt, om bara barnen slapp gå i plugget här ute. Någon gång, kanske.
För jag är en lantis. Det är här min själ finner ro.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...