Nere i centrum finns en staty i form av ett barn som sitter på ett bord och gråter. Den föreställer flyktingpojken Gzim, när han precis fått beskedet att han och hans familj ska utvisas till Kosovo. Alla tre ungarna är fascinerade av den här pojken, och eftersom de är lysande ungar som svämmar över av empati gör de sitt bästa för att trösta honom trots att han är gjord av typ brons och inte låter sig bli tröstad.
Liv försökte genom att stoppa in ett av sina gosedjur i hans armveck.
måndag 19 september 2016
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...