Men artikeln blev vacker. En slags rapport över vår vardag, över vårt liv, över vår kamp för att skapa en värdig tillvaro för oss själva och för barnen. Och ett up yours åt alla dryga stockholmare som tror att det bara går att vara lycklig i deras bajsnödiga skitstad:
Jessica som är en stockholmstjej i grund och botten hade aldrig tidigare varit i Västerås.
Det kom först efter att hon träffat maken Jon.
De möttes på Aftonbladet där Jon var anställd och Jessica fick ett vikariat. Och de blev kära på en gång.
– Jag sa då att jag inte kommer att flytta, haha.
Men när hon klev av tåget i Västerås första gången ändrade hon sig.
– Det var som tempot bara saktade av, berättar hon.
– När jag gick upp mot stan tyckte jag folk verkade så avslappnade.
Hon beskriver stressen i Stockholm med mycket folk, trängsel och det anonyma folket.
– Alla jäktar någonstans, fast de kanske inte ens har bråttom. Sådant påverkade nog mig utan att jag förstod det då.
I dag när hon åker till huvudstaden vill hon bara tillbaka till Västerås.
– Det känns som till och med rulltrappan går saktare här.
