Eller snarare tänkte jag kommentera efterspelet, i synnerhet det som sker just nu på ett socialt medium nära dig.
Alla som ändrar sin profilbild på Facebook till franska flaggan kan dra åt helvete. Alla som instagrammar den där fredssymbolen med Eiffeltornet kan dra åt helvete. Ni är posörer hela bunten, allt ni vill är att få en klapp på axeln och höra att ni är fina och empatiska människor med hjärtat på rätta stället. Skärp er för fan! Försök hitta lite kärlek i era riktiga liv istället för att surfa runt på sociala medier som en abstinenssjuk knarkare på Centan i jakt på nästa fix. Jag är hyfsat övertygad om att offren i Paris inte får någon tröst av att ni klistrar trikoloren över era ansikten på Fejjan.
Framför allt avskyr jag alla som uppmanar folk att man ska be för Paris, under hashtaggen #prayforparis. Ställ er själva frågan: behöver den här världen verkligen mer religion? Behöver vi ödsla ännu mer tid på villfarelsen att en osynlig kraft har förmågan att styra och ställa i våra liv, om vi bara underkastar oss dess vilja? Och vilken Gud ska vi i så fall be till? Din? Min? Deras? Men deras gud var ju inte samma som vår, hur gör vi då?
Jag vet, vi mördar några hundra stackare som går på konsert i lugn och ro! De bad ju till fel Gud! Och så fortsätter kretsloppet, in absurdum.
Joann Sfar, serietecknare på satirmagasinet Charlie Hebdo som bekant sköts åt helvete tidigare i år, uttrycker det fantastiskt i den här strippen:
