...som var adresserad till mitt 19-åriga jag. Under artistnamnet "Stakka Jon" spelade jag nämligen i ett relativt kortlivat dödsmetallband vid namn Biomasticator, och idag skickade basisten i det bandet (MC Hakon) den kassettdemo som vi spelade in i Knivsta i december 1993 och som fick namnet "Slaves to the grindcore". Jag hade tappat bort alla mina exemplar, så det kändes bra att få tag i en kopia (det finns inte så många i omlopp, om man säger så).
Daniel, som MC Hakon egentligen heter, skickade inte med något brev med demon. Men jag blev lite rörd när jag såg att han hade lagt ner ett fotografi i kuvertet. Jag skulle tro att det är taget hemma hos vår kompis Berger någon gång på våren 1994. Höjden av vår vänskap, när vi lirade med bandet och drack oss fulla på Barowiak varje helg. Jag har inte sett Daniel på åratal, men en gång i tiden var vi tajta.
De flesta skulle bara höra ett brölande oljud med vansinnessång om de sätter på den där demon. Men för mig är den ett soundtrack till min ungdom. Till Uppsala, till alla drömmar jag hade, och till alla vännerna som försvann.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...