söndag 15 november 2015

Flocken

Julie fyller 9. Vi chansar på bowling och tacobuffé som kalas. Tretton critters dyker upp en lördag klockan 13. Jag har halsen i röven – eller hjärtat i halsgropen kanske det heter – av nervositet under de följande två timmarna. Kommer hon ha roligt? Kommer ungarna ha roligt?

När jag gick i trean var jag en mildsint och blyg själ. Hörde till pluggisarna i klassen. Långt ner på coolhetsskalan. Massa tuffa fotbollskillar stod över mig i rang. Kände mig aldrig riktigt hemma.

Det gick bra. Julie är på ett bra ställe just nu. Det är en sån njutning att se hur hon leker med tjejerna i sin klass. De är en samspelt flock, gladlynt, positiv, rolig, inkluderande. Alla är olika, men det är okej. Alla är lika mycket värda, alla får vara med.

Hon har allt det jag inte hade.



2019

(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...