I onsdags gjorde jag intervju med en känd författare på en kinakrog vid Mariatorget, och fredagen tillbringade jag ute i skärgården med en gammal militär. I morgon bitti sitter jag på ett plan till Helsingfors för ett annat jobb.
Borde jag älska det här, när livet kommer i klumpar på det här viset? Eller saknar jag egentligen att vara uttråkad, att se dammkorn dala ner i solljus som strilas mellan persienner? Är livet bäst när det är stiltje, eller när det blåser storm?
Jag kan inte bestämma mig. Men just nu längtar jag till dammet.
