Jag hängde med min sexåriga son i skolan i går. De satt i en ring på golvet och hade "samling". Det var vackert att få en inblick i hans vardag, och hemskt eftersom han är så skyddslös och eftersom jag inte kan vara där jämt och se till att han har det bra.
Han satt bredvid en söt tjej, och jag inbillade mig att hon var lite kär i honom för hon tittade på honom hela tiden. Edward märkte ingenting, han bara stirrade rakt fram. När jag frågade honom efteråt berättade han att han var kär i henne.
Edward: "Men hon är inte kär i mig".
Jag: "Hur vet du det?"
Edward: "Jag frågade henne".
Modet i en sexåring. Men också förmågan att gå vidare. Edward är inte den som går och grämer sig över olycklig kärlek:
Edward: "Men hon är inte alls söt".
Jag: "Är hon inte?"
Edward: "Nej hon dreglar".
lördag 13 december 2014
Pojken och kärleken
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
En av Edwards favoritspelare i fotboll är Cristiano Ronaldo, och han är särskilt fascinerad av dennes firande när han gör mål. Tydligen bruk... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...