Det är så det känns, när man kan låta sin halvförkylda åttaåring vara hemma från plugget och ändå sköta sitt jobb från köksbordet. Nu sitter hon mitt emot mig och gör sin läxa samtidigt som jag skriver klart en text.
I ett parallellt universum hade jag tvingat iväg henne med snorig näsa till skolan och sedan hastat iväg till Stockholmståget. Tack Jahve för att jag får uppleva såna här stunder istället.
