Inte ens Hemingway skulle kunna beskriva den här kvällen så att den gjordes rättvisa. Inte ens Capote. Inte ens Solfors. Den är för magisk, för doftande, för varm och svalkande på samma gång, för förälskad. För välsignad, för fuktig, för längtande. Och min iPhone-kamera kan vare sig skildra vår balkong eller solnedgången som de förtjänar.
fredag 25 maj 2012
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...