Inte ens Hemingway skulle kunna beskriva den här kvällen så att den gjordes rättvisa. Inte ens Capote. Inte ens Solfors. Den är för magisk, för doftande, för varm och svalkande på samma gång, för förälskad. För välsignad, för fuktig, för längtande. Och min iPhone-kamera kan vare sig skildra vår balkong eller solnedgången som de förtjänar.
fredag 25 maj 2012
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
För ett tag sen satte Edward ner foten i plugget. Hans klass fick lära sig en alfabetsramsa som gick så här: ABCD - råttmor kokar te EFGH...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...