torsdag 24 maj 2012

Dimmiga dagar

Nån ny grupp om Uppsalas musikscen på 90-talet har startat på Facebook och massa minnen sköljer över mig med skräckblandad förtjusning. Katterocken -95. Jag uppträdde tydligen med två band, L.A.F och F.L.E.A.H det året, även om jag bara minns spelningen med F.L.E.A.H. Vi hette egentligen Pessimistjolle och var en punktrio med mig på sång och gitarr, Berger på bas och Calle på trummor. Jag vet inte varför vi kallade oss något annat på affischen här nedan. Tio pers i publiken, varav min dåvarande flickväns lillebror och hans kompisar utgjorde hälften. En set-list på max fyra låtar (vi hade inte fler), jag var rätt nervös i min Cobain-wannabe-frilla eftersom jag aldrig varit något frontfigursmaterial. Ändå. Jag minns hur jävla glad jag var. Hur bra det kändes att stå där på V-Dala Nation och skrika.

2019

(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...