Jag hämtar ungarna på dagis. En blond pojke ropar "hejdå Julie! Hejdå Julie!" när hon går. Julie svarar "ja, ja".
Jag: Vem var den där ungen som ropade hejdå till dig?
Julie: Samuel (inte hans riktiga namn).
Jag: Han verkar tycka om dig.
Julie: Nej.
Jag: Vem har du fått den där gula rosen från?
Julie: Samuel.
Jag: Oj! Är han kär i dig?
Julie: Nej.
Lite senare är vi i parken. "Jag vill slänga rosen", säger Julie. Och så knycklar hon ihop den och gör det. Min dotter har precis krossat sitt allra första hjärta.
måndag 7 maj 2012
Samtal med Julie, måndag eftermiddag
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...