Jag hämtar ungarna på dagis. En blond pojke ropar "hejdå Julie! Hejdå Julie!" när hon går. Julie svarar "ja, ja".
Jag: Vem var den där ungen som ropade hejdå till dig?
Julie: Samuel (inte hans riktiga namn).
Jag: Han verkar tycka om dig.
Julie: Nej.
Jag: Vem har du fått den där gula rosen från?
Julie: Samuel.
Jag: Oj! Är han kär i dig?
Julie: Nej.
Lite senare är vi i parken. "Jag vill slänga rosen", säger Julie. Och så knycklar hon ihop den och gör det. Min dotter har precis krossat sitt allra första hjärta.
måndag 7 maj 2012
Samtal med Julie, måndag eftermiddag
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
En av Edwards favoritspelare i fotboll är Cristiano Ronaldo, och han är särskilt fascinerad av dennes firande när han gör mål. Tydligen bruk...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...