Okej, inte riktigt. Men nyheten att Ryan Dunn har kört ihjäl sig slog ner som en bomb i den barnsliga delen av mitt hjärta nyss. Ryan var ju för fan en hjälte!
Doppet i bajsvällingen! Saltet i ögonen! Leksaksbilen i stjärten!
En gång i ett annat liv gick jag och Thomas genom en bar i Västerås iförda bara kallingar som en hyllning till Jackass. På väg hem viftade jag på en taxi med snoppen hängandes utanför (ingen taxi stannade). Väl hemma ställde jag villigt upp på att bli fotograferad med ett brinnande tomtebloss uppkört i anus.
Tack för inspirationen, Ryan, och vila i frid.
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
En av Edwards favoritspelare i fotboll är Cristiano Ronaldo, och han är särskilt fascinerad av dennes firande när han gör mål. Tydligen bruk... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...