...att livet inte blir bättre än när man känner sig både älskad och omtyckt och respekterad och har kärlek över att ge. När man älskar en sån sak som att VATTNET BÖRJAR KOKA på spisen. Så vackert! Så neanderthalt! Så evigt!
När det har regnat hundar hela kvällen som är så mysigt...och så spricker himlen upp och solen är ju för fan evig och sänd från Gud själv. När man glömmer alla halvdana jävlar man hänger med för ett tag och ser dem för vad de är: människor, rädda, förvirrade, vackra.
