Det är så skönt när världen blir absurd. Som när man ursäktar sig från en parmiddag i Solna och tar hissen tio våningar ner och ställer sig på en våt parkeringsplats och ringer ett hotell i Costa Rica och ber att få bli kopplad till rum 487 där en man som bär en fiktiv mördares namn bor...fast i själva verket är namnet bara en täckmantel för Kerry King i Slayer som svarar på första ringningen och berättar att han var en klyftig pojkvasker som sattes i en särskild klass för begåvade barn.
Och så tänker man "precis som Dylan Klebold, alltså" samtidigt som en polisbil drar förbi på Ankdammsgatan med påslagna blåljus.
lördag 18 juni 2011
Som en feberdröm
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
En av Edwards favoritspelare i fotboll är Cristiano Ronaldo, och han är särskilt fascinerad av dennes firande när han gör mål. Tydligen bruk... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...