Julie queenar sig

Fyraårskontroll för gumman i dag. Perfekt hörsel, perfekt syn, perfekt allt. För att testa hennes intelligens lade BVC-Marie upp fyra kritor på ett bord och bad henne att räkna dem. Jag och Julie såg menande på varandra och blew her out of the fucking water:

Julie: Ett, två, tre, fyra.
BVC-Marie: Vad bra!
Jag: Hon kan räkna på engelska också.
BVC-Marie: Va? Får jag höra!
Julie: Du måste lägga upp nya kritor först.
BVC-Marie: Okeeej...(lägger upp fem stycken)
Julie: One, two, three, four, five!
BVC-Marie: Nämen, oj så duktig du är!
Julie: Jag kan räkna på spanska också.
BVC-Marie: (begynnande irritation i rösten) Kan du det?
Julie: Lägg upp kritor nu.
BVC-Marie: (lägger upp tre kritor under tystnad)
Julie: Uno, dos, tres!
Jag: Hon kan räkna på azerbaijanska också.
BVC-Marie: (skrattar ansträngt. Byter samtalsämne)

Första advent

Sorglig scen i "Toy Story 3" nyss. Andy har vuxit upp och donerar Woody, Buzz och de andra till en liten grannflicka. "Tack ska ni ha", viskar han till sina gamla leksaker innan han kör iväg i sin bil.

"Nu är det sorgligt", säger Julie. "Han har inga leksaker mer".

"Nej", svarar jag. "För han är för gammal för att leka med leksaker. Som jag. När man är gammal får man inte leka med leksaker mera".

Min dotters medlidsamma blick. Hennes lilla hand på min kind.

"Jo, pappa. Du får göra det".

@busborgen

Från ett ställe väldigt högt upp vågade mina barn hoppet. Storasyster först. Lillebror sen.

Prinsessan Edward

Var på utvecklingssamtal på dagis i dag, med Edwards fröken. Jag fick veta att min son är en stjärna utan några som helst fel, men det visste jag ju redan.

Möjligen kan man tycka att han är lite förutsägbar i sina intressen. Det är bara bilar som gäller, och det känns ju inte så 2010. I jämställdhetens och de fria könsrollernas namn tvingade jag därför på honom en Snövit-dress nyss. Storasyster sympatiklädde sig i sin Törnrosa-outfit.

Hard at work

Här, på Västerås stadsbibliotek, skapas just nu ord som kommer att läsas av hundratusentals människor kring juletid. Eller så torkar de sig i arslet med dem. Vilket som.

Samtal med Julie, onsdag kväll

Julie: Jag är kär i dig, pappa.
Jag: Jag är kär i dig, Julie!
Julie: Jag vill gifta mig med dig.
Jag: Ja...men du vet, man ska helst inte gifta sig med sin pappa.
Julie: Jag vill inte att du gifter bort mig. Jag vill gifta mig med dig!
Jag: Den kille som får gifta sig med dig kommer att bli väldigt lycklig.
Julie: Jag vill gifta mig med DIG. Jag vill titta på tv med dig, jag vill prata under täcket med dig, jag vill titta på månen med dig, jag vill äta mat med dig, jag vill titta på nyheterna med dig och jag vill titta på stjärnorna med dig.
Jag: Men allt det där kan vi göra utan att gifta oss, vet du.
Julie: Vi ska ha blommor och jag ska ha krona. Och du ska ha sån här vit skjorta!

Starstruck

Fick just mejl från en tjomme vid namn Brooks, som 99,99% av svenska befolkningen inte har en aning om vem det är. Men det kan ha varit det intressantaste mejl jag någonsin har läst. Jag skakar som ett löv. Det är som att jag skulle få mejl av Dale Stamphill. Eller Harold Brest. Det var som när jag pratade med Ernest Lageson Jr i femton minuter för sex år sen. Overkligt, som att se en Brontosaurus skinka på en enhörning eller nåt.

Kommer inte att kunna sova utan hjälp. Hoppas det finns Stilnoct kvar i badrumsskåpet.

Det går fort i hockey

Julie, tisdag morgon: "Pappa, du är den snällaste och gulligaste pappan i hela världen!"

Julie, tisdag kväll: "Jag är inte så förtjust i pappa. Jag är bara mammas unge!"

Jahapp

Fokusera, Jon. Block out the world.

Skriv 50 000 tecken som är lika delar fakta och själ.

Samtal med Julie, måndag morgon

Julie: Jag drömde en sak, här i hjärtat.
Jag: Vadå?
Julie: Det var en anka som inte hade någon näbb. Den sa en sak om en bil som lät så här (börjar nynna på glassbilens trudelutt).
Jag: Pratade den om glassbilen?
Julie: Ja. Jag drömde det i hjärtat.
Jag: Varför hade inte ankan någon näbb?
Julie: En gubbe trollade bort den.
Jag: Var den ledsen för att den inte hade någon näbb?
Julie: Nej.

Samtal med mina föräldrar, lördag kväll

Far: Var du tvungen att skriva fittdag i ditt senaste inlägg? Kuk hade varit bättre.
Mor: Ja, det tycker jag också.

Fredag

Fittdag idag.

Fitt.

Dag.

Men synthslingan i Petra Marklunds version av Freestyles "Vill ha dig" är det största som hänt mänskligheten. Den räddar mig från att falla ner i en total depression.

Sänds i morgon kväll på TV4, by the way.

D. E. U. Ericson

Middag med Dan ikväll, och allt är som det ska. Jag och Dan var nyligen ett cunt hair från att bryta kontakten för evigt. Istället: han var min vapendragare för en kväll igen. Han minns ädelstenen jag gick omkring med hösten -92, bara en sån sak. Present från min syrra, skulle ge bättre karma eller nåt sånt. Vi hade våra kärringgräl, som våra kompisar kallade dem. Men Gud vad jag är glad att Dan var vid min sida i Uppsala. Jag minns:

när han drog hem sin farsas video som vägde trettio kilo hela vägen till Djäknegatan, för att vi skulle kunna hyra några smaskiga VHS.
när vi satt på Uppsala tre högar.
när han tröstade mig när Vanja hade varit otrogen.
när han spydde på Skaris och jag tog hand om honom.
när han sympatiheadbangade åt min låt Rectal visit på Kupolen i Knivsta.
när vi smörpratade på Max och hotades till stryk.
när vi kastade boll i Daytona Beach.
när han påpekade att jag spydde San Francisco på den där tjejen från Liisas balkong Lucia -92.
när han höll sig vaken på hotellrummet i New York för att jag skulle somna före honom, eftersom han snarkade.

Mycket vatten under broarna.

Mörkt vatten.
Ljust vatten.

Moment på Anglais

Framflyttad vju med 75 minuter. Sitter på Stureplan. Dricker kaffe med finlandsvensk fotograf. Ser bilar. Sverige. Frost. Tjugohundratio. Jag är så glad att jag lever.

Min visdom figurerar i ett socialt medium

Stockning

Min morfar skrev en avhandling en gång om varför Stockholm heter Stockholm. Enligt salig Gustaf Brynnel handlade det om att timmer stockade sig i stans vattenkanaler. Well, nåt ditåt iaf.

Krystad inledning på ett blogginlägg, men så är det för mig nu. Tankar och känslor stockar sig. Folk över hela världen har hört av sig och skrikit sig hesa för att jag ska blogga oftare. Men jag har för mycket på mitt hjärta. Det får inte plats här.

Jag är hemskt ledsen, Gunhild.

Varma minuter

Vintern -11 bär förhoppningsvis med sig ekon från en tidigare årstid, i ett annat liv.

Uppsala, våren -98. En vinter av hjärtsorg efter ett brustet förhållande - mitt första riktiga, som varade i tre år - övergick i en vår som blev en slags pånyttfödelse. Den våren lyssnade jag på Isola och Tim Buckley. Den våren traskade jag varje morgon från min och Vanjas lilla lägenhet på Djäknegatan upp till Slottet och pratade döda litterära giganter i några timmar.

Den våren var framför allt vänskapens vår. Jag har alltid haft en komplicerad relation till mina vänner. Jag blir ofta arg på dem för jag upplever att de sviker mig. Att de inte tycker om mig lika mycket som jag tycker om dem. Och då blir jag lätt klängig och allt blir infekterat och skitigt. Eller så grottar jag ner mig i en relation och lägger all energi på den. Blir hemmauggla och dålig att höra av mig.

Fuck it, våren -98 var det ju. Jag minns euforin jag kände en kväll i lägenheten. Jag hade bjudit över mina nya vänner från littvetkursen och nu satt vi i vardagsrummet och lyssnade på OWC. Daniel. Petra. Åsa. Johan. Lisa. Jon S. Jag var inte längre ensam. Jag hade ett slags hem.

Jag vill känna den känslan igen.

Julie 4

Jag kan inte förstå att det bara har gått fyra år sen min älskade dotter kom till världen. Julie Agneta Rose-Marie Forsling har alltid funnits, i alla dimensioner. Den här världen vore orimlig utan henne.

Prinsessklänning, plastspindel, pussel, Laban-memory och Lego inhandlat. Släktkalas med en fet rosa elefant mitt i rummet på söndag. Livet är intressant just nu.

Onsdag

Fet och trött, på väg hem. Nyseparerad.

Ändå: livet är vidunderligt vackert. Snön smälter men är evig ändå. Gud lurar runt hörnet. Allt kommer att ordna sig.

Galghumor

Ännu en avklarad gudom

Framför teven, fjorton bast. Nåt jävla DDR-program med Claes af Geijerstam. Clabbe är vj och spelar hits som bara har något år på nacken. Han avbryter låtarna med att utbrista "yeeeaaahhh" och "rockenrooooooll"!

Kameran panorerar över en tom arena. G-ackordet drar igång. Jag hör Paradise City för första gången. Inget blir sig riktigt likt efteråt.

Nästa dag träffar jag Tomme i korridoren på Östervåla centralskola. Jag säger "Guns n' Roses". Tomme svarar: "har du också tänkt på det?"

Vi köper skivan, lär oss varje sekund. Mimar till den. Filmar oss själva när vi gör det. Vi köper vår första G n' R-t-shirt. Vi åker till Skara Sommarland med hans familj. Vi läser glansiga magasin om Axl i baksätet. Vi gör låtar om crackhoror. Vi blir långhåriga. Vi går på G n' R i Globen. Axl ser på fyrverkerier och är två timmar sen. Vi skiter i det. Vi kramar varandra och skrattar när bandet kör Mr. Brownstone.

Tjugofemtusen ljusår senare träffar jag Slash i en hotellsvit på Nybrokajen. Jag berättar om kvällen när Axl prioriterade Vattenfestivalen framför mig och Tomme. Slash minns inte ett skit.

Bla bla bla

Jag är märkligt ointresserad av morgondagens kongressval i USA. Låt Ted Haggard-psykopaterna i elefantpartiet ta över då, era jävla jubelidioter. Jag kommer alltid älska Amerika mer än Sverige, för det är i Amerika livet pågår. Men vi är smartare än jänkarna, det måste man ge oss. Inte lika åh-det-kvinnliga-könsorganet-är-livsfarligt-och-gudomligt-på-samma-gång-neurotiska. Vi fattar att alla är människor med tolvfingertarmar i sina magar. Vi vet att alla religioner är skit. Men vi har inte amerikanernas geist. Vi är uttråkade och missunsamma.

I alla fall. Med Teddy dog en stor del av min fascination för amerikansk politik. Det känns lite vemodigt, faktiskt.