Ruth Huenemann 1910-2005

I dag är det fem år sedan Ruth dog. Med en mormor som blev senil -78 och en farmor som dog -81 var hon det närmaste en grandma jag kom. Akademiska cirklar i Berkeley minns henne som en framstående professor som gjorde banbrytande studier om överviktiga barn på 70-talet. Jag minns henne som en lite sorgsen kvinna med oerhörd pondus.

Ruth gifte sig aldrig och fick inga barn. Efter att min far av en ren slump blev inneboende hos henne 1962-63 höll de kontakten. Jag ska inte säga att vi blev hennes surrogatfamilj, men...det var något ditåt.

Ändå var det som att jag aldrig riktigt kände henne. Hon höll distansen. Därför var den där pussen på kinden hon gav mig i november 2001 - sista gången vi sågs - så hjärtskärande.

Med alla människor jag har älskat och som nu är döda önskar jag samma sak: att jag tydligare hade visat min kärlek till dem medan de ännu var i livet. Men det är som att jag aldrig lär mig den läxan ordentligt.

Förlåt för det, Ruth.