En oväntad syn i dagens lokalblaska (that would be VLT, eller "Länsan" som den också kallas i dessa krokar): min blygsamma krönika från fredagsbilagan citeras på Kultur- och Nöjesuppslaget. Wtf? Men kul såklart att mitt budskap får några slags fötter. Kungen bävar. Eller inte.
Och så är det skönt att nån redigerare har grävt i bildarkivet och hittat min VLT-byline från hösten -01. De godmodiga, äppelrunda kinderna och Lottas kappa gör att bilden är lätt att datera. Det här var hösten när jag och Lotta precis hade blivit ihop. Jag och Sven skulle snart åka på vår lilla roadtrip genom Kalifornien, Nevada och Arizona. Jag och Emma hade precis spelat in en popdemo med åtta låtar och drömde vackra drömmar om strålkastarljuset.
Det känns som en oändlighet sen. Det känns som igår.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...