Allt annat: borta.
En delad bulle på rummet, en delad mandarin. Det yngsta barnbarnet i hennes knä, modersinstinkten som kickar igång. Hon har alltid varit så bra med små barn.
Promenad i iskall majeftermiddag sen, i riktning mot biblioteket. Som visar sig vara stängt. Järnaffären som låg på vägen dit är igenbommad för gott. Liksom så mycket annat i Tärnsjö. Ogräs växer där kunder vandrade i min barndom.
Skolgården är ombyggd och öde. Fotbollsplanen, idrottshallen och det röda skjulet där vi kryddade knäckemackorna med Aromat är kvar som jag minns dem. Hon kommer ihåg hur man gungar. Vi sjunger Lilla snigel för Annie, sen vandrar vi tillbaka.
Spöke i en spökstad. Jag matar henne med våffla och grädde. Alla miljoner gånger hon tankade mig med kärlek, i det stora och i det lilla. Glömt nu. Av henne, men inte av mig.
Ni kommer väl snart tillbaka, frågar hon sen. Ja, mamma. Vi kommer tillbaka sen.
