En sak som är säker är att de 586 orden jag nu skickade in var det sista jag någonsin skrev till den här boken, till det här projektet som började för fyra år sedan (nästan på dagen) då jag åkte till San Francisco och gjorde en artikelserie om fängelset för Bladet. Där såddes fröet, som sedan växte sig till ett bokträd (pun intended) under hösten och vintern 2016.
När jag fick veta att boken skulle komma på pocket fick jag en idé att leta upp ännu en före detta fånge för att kunna skriva ett bonuskapitel. Boken var ju redan klar och behövde inte fyllas ut, men jag gjorde det för att förlänga min tid med Alcatraz. För jag njöt så mycket under arbetet med boken.
Efter extremt mycket detektivarbete och slit lyckades jag få kontakt med två fångar. Den ene satt i fängelse för mord, och jag övertygade fängelsedirektören om att fråga honom direkt om han ville ställa upp på en intervju med mig. Men han sa nej.
Den andre bodde i Georgia och var 91 bast. Men hans mycket yngre fru insinuerade att hon ville ha pengar för att låta sin man prata med mig, vilket jag inte gick med på. Så det sket sig. Jag hann till och med begära ut deras mugshots från National Archives, så exklusivt för mina miljontals bloggläsare kommer här deras gamla bokningsfoton från Alcatraz. Något ska de ju användas till.
Tack för den här tiden, min lilla bok. Jag kommer aldrig att glömma dig.
