Januari är skit, februari likaså. Mars är värst. Resten av året går Sverige fint att leva i, men under dessa tre månader borde jag bo i Miami. Har tyvärr inte råd till det. Kommer antagligen aldrig ha råd till det.
Så det gäller att bita ihop. Och försöka hitta ljusglimtar.
Mina glimtar just nu kommer främst i form av min familj. Ett hett möte med min fru. Ett vackert leende från min yngsta grutt. Och lite från naturen: en full måne över hustaken. Tjocka flingor i skenet av gatlyktor. Krispig luft mot kinden.
Ungarnas levande själar. Livs underbara kaxighet när hon klär sig helt i svart och sätter på sig en fladdermusdräkt till plugget en måndag eftersom "rosa är fult". Edwards illa maskerade lycka över att ha hängt med några tjejer i sin klass en hel eftermiddag och dessutom blivit bjuden på Daim av dem. De långa samtalen om livet med Jullan innan hon somnar.
Heligheten i att gå på min bästa väns pappas begravning. Glädjen mitt i sorgen. Det är det jag har att hålla i nu.
