Jag gör små försök att tillhöra någon slags Västerås/VLT/akademiker-gemenskap ibland, men det är svårt. Jag är en kräsen man som gillar ett fåtal människor, och mina vänner gillar jag å andra sidan innerligt och djupt. Men runki ball-kallpratande med mediokra narcissister över halvdan mexikansk mat för 600 spänn hade jag kunnat vara utan.
Det var en bistert kall och meningslös kväll denna onsdag.
