Det här kan vara min favoritbild av Edward. Den togs en solig dag på Barceloneta i början av augusti, då stranden var full av folk. Edward rörde sig bort en bit, sedan längre, och smälte sedan in i folkmängden. Som att han ville vara för sig själv ett tag, men ändå omfamnad av mänsklighet. Av européer, av världen, av äventyret. Jag kände sådan ömhet för honom i den stunden. Det var som att han smakade på det okända för en liten stund, det stora, hisnande i att stå på egna ben. Eller sitta för sig själv i en kokande kittel av spanjorer.
måndag 4 september 2017
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...

-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
En av Edwards favoritspelare i fotboll är Cristiano Ronaldo, och han är särskilt fascinerad av dennes firande när han gör mål. Tydligen bruk...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...