måndag 1 maj 2017

Under ytan, första maj

Huddungesjön låg spegelblank och femgradig när jag och mina barn parkerade bilen och gick ut. Några minuter senare hoppade Julie och Edward i vattnet från bryggan. Liv nobbade ett dopp, men drog av sig alla sina kläder och sprang omkring som om solen sken över Rivieran i juli.

– Du måste också doppa dig, pappa!
– Hahaha! Det finns inte en chans i världen, ungar.
– Du MÅSTE!!

Jag vill ju att de ska minnas deras pappa som lite wild and crazy, så jag sänkte ner min dad-bod i det brännande isvattnet från badstegen och drabbades av ögonblicklig migrän av chocken. Men efter ett tag släppte huvudvärken, och jag började må riktigt bra. Bara jag, mina coola barn, och en iskall sjö den 1 maj – vad kan bli bättre? Alla ni andra svennar säger nooooo och skakar på huvudet, men vi Forslingar struntar i er och lever livet som det ska levas.

2019

(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...