Och så plötsligt hamnade vi framför en stumfilm från 1921, Chaplins "The Kid". Ungarna skruvade på sig lite, men satt kvar i tre kvart och bjöds på en 96 år gammal flaskpost från en tid då man agade barn och hade gaslampor. Jackie Coogan gjorde en lysande rolltolkning som femårig gatuunge, men det var så absurt alltihop: den där femåringen han var när filmen spelades in är ju aska sedan länge. Ändå: det valpiga sättet han åt pannkakor på, det rultiga springandet...allt är ju så tidlöst.
Femåringar är för evigt, genom seklerna.
