Det kan bli lite ensamt ibland, att jobba som frilans i sitt eget hem och inte ha några kollegor att prata med. När ungarna försvinner till skola och dagis på morgnarna – och min fru till jobbet – sänker sig en obönhörlig tystnad över mig.
Förr i tiden kunde jag muttra syrligheter med Markus eller dra interna skämt med Tobbe vid kaffeautomaten. Nu sitter jag ensam och stirrar ut på en björk som vajar i vinden.
Men så, vid 11-bläcket, ringde några trevliga farbröder på min dörr och gav mig lite spännande lektyr att läsa:
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...