onsdag 11 januari 2017

Besök i vildmarken

Det kan bli lite ensamt ibland, att jobba som frilans i sitt eget hem och inte ha några kollegor att prata med. När ungarna försvinner till skola och dagis på morgnarna – och min fru till jobbet – sänker sig en obönhörlig tystnad över mig.

Förr i tiden kunde jag muttra syrligheter med Markus eller dra interna skämt med Tobbe vid kaffeautomaten. Nu sitter jag ensam och stirrar ut på en björk som vajar i vinden.

Men så, vid 11-bläcket, ringde några trevliga farbröder på min dörr och gav mig lite spännande lektyr att läsa:

In memoriam

Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...