Och jag var så lycklig för en stund när jag mindes min barndoms snö, och hur den kändes precis likadan då som nu när den smälte och rann nedför min rygg.
Sen försvann ögonblicket, och kom aldrig åter.
lördag 7 januari 2017
Ett sista åk
Månen och elljuset lyser upp backen. Bara mina döttrar kvar. Den yngsta är trött, men den äldsta övertalar henne. De svischar ner tillsammans, en sista gång.
Och jag var så lycklig för en stund när jag mindes min barndoms snö, och hur den kändes precis likadan då som nu när den smälte och rann nedför min rygg.
Sen försvann ögonblicket, och kom aldrig åter.
Och jag var så lycklig för en stund när jag mindes min barndoms snö, och hur den kändes precis likadan då som nu när den smälte och rann nedför min rygg.
Sen försvann ögonblicket, och kom aldrig åter.
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
En av Edwards favoritspelare i fotboll är Cristiano Ronaldo, och han är särskilt fascinerad av dennes firande när han gör mål. Tydligen bruk... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...