Fem år som gift i går. Njurtapp på Nom, skål i champagne, rött stift på hustruläpp. Det var inte alls som jag trodde, det här med att vara gift. En del av mig tänkte att det skulle vara som ett långsamt svalnande av en radioaktiv kärna, en tömning av nukleärt bränsle tills bara tråkig granit fanns kvar.
Men än sprakar atomkärnorna som vettvillingar. Grattis, älskade.
söndag 15 januari 2017
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
För ett tag sen satte Edward ner foten i plugget. Hans klass fick lära sig en alfabetsramsa som gick så här: ABCD - råttmor kokar te EFGH...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...

