Men än sprakar atomkärnorna som vettvillingar. Grattis, älskade.
söndag 15 januari 2017
Gift stånd, 5
Fem år som gift i går. Njurtapp på Nom, skål i champagne, rött stift på hustruläpp. Det var inte alls som jag trodde, det här med att vara gift. En del av mig tänkte att det skulle vara som ett långsamt svalnande av en radioaktiv kärna, en tömning av nukleärt bränsle tills bara tråkig granit fanns kvar.
Men än sprakar atomkärnorna som vettvillingar. Grattis, älskade.
Men än sprakar atomkärnorna som vettvillingar. Grattis, älskade.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...