tisdag 1 november 2016

Kalas

Att arrangera barnkalas är inte jätteroligt. Man städar utav helvete, pyntar, fixar tårtor, handlar, dukar, planerar, fixar fiskdamm...allt med en surrande oro: Tänk om det inte blir så lyckat som han/hon önskar?

För man vill att barnens ögon ska tindra. Inget tindrande = misslyckat kalas.

Men Livs ögon glittrade som lyckliga snökristaller när vi sjöng Ja må hon leva och när hennes kompisar skrattade och när hon rev upp sina presenter och när hon fiskade upp sin godispåse i dammen. I de stunderna var precis allting värt mödan. I slutändan är kärleken och alla minnen allt som betyder något.





2019

(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...