Några ungar från byn var bjudna – sannolikt Anders, Henke, Johan, Emil och kanske Peter. Och så min kusin Fredde så klart.
Jag fick Herrey's LP "Diggi-loo Diggi-ley", och vi satte på "Mitt hjärta slår samma slag" på hög volym i tv-rummet. Vi spelade en fotbollsmatch nere på fältet. Jag fick en 200 grams Marabou mjölkchokladkaka.
I ett annat universum fyller mitt äldsta barn också tio. Hennes kompisar (och lillebror) röjer järnet i två timmar på ett Fångarna på fortet-liknande lekställe vid namn "Prison Island" i centrala Västerås. Sen får de fika och varsin godispåse. Inte mycket påminner om mitt eget kalas – förutom att en av kompisarna ger henne en 200 grams Marabou mjölkchokladkaka.
Världen är så annorlunda nu, min älskade flicka. Tid och rum må skilja oss åt, men i själen sitter vi samman.
