Ingen människa i världshistorien har varit fetare än vad jag är just nu, så istället för en Ballast Point Sculpin lufsar jag iväg strax efter 20 med riktning mot vattnet. Två kilometer senare kommer jag fram, stannar, tittar ut över ljusen i hamnen och fantiserar att de är Oaklands skyline och att de svarta vågorna som dansar in mot klipporna egentligen är gröna vågor i San Francisco Bay.
Någonstans därute blir Frank Morris och bröderna Anglin långsamt lotsade till frihet.
onsdag 23 november 2016
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...