Lilla julafton för en musiknostalgiker som eder Fon idag när Metallica släppte ett nytt album. För första gången på åtta år, vilket är sinnesjukt slött av de gamla farbröderna.
Inget mästerverk visade det sig, men det kan också bero på att Metallicas musik inte längre kan beröra mig lika starkt som när jag satt på golvet med Ride the lightning-omslaget i knät och Fade to black i högtalarna typ -89. Jag är för gammal och fet dessa dagar, mina känselspröt för stumma.
Men ändå...Halo on Fire från 5.49 och framåt. Där någonstans leker Metallica med Gud igen. Där någonstans håller de fortfarande kosmos i sina ärrade händer.
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
En av Edwards favoritspelare i fotboll är Cristiano Ronaldo, och han är särskilt fascinerad av dennes firande när han gör mål. Tydligen bruk... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...