33 timmar på tåg, instängd på några klaustrofobiska kvadratmeter. Det kommer att vara min helg, och det är en dröm. För jag delar kupén med min älskade.
Bara hon och jag, som i den gamla världen. Sverige rusar förbi utanför fönstret. Vi släcker ljuset och ser kvällen sänka sig över vemodiga oktoberfält. Enstaka lampor kastar in käglor av ljus; ute i bistrovagnen sitter dyngraka ryssar och skriker av skratt.
Vi går in i vår hytt och låser dörren om oss. I morgon är vi i Lappland.
fredag 21 oktober 2016
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...