Ligger i svettiga lakan med 39 graders feber för tredje dagen i rad och surfar av någon anledning in på ett blogginlägg som min förra chefredaktör Jan Helin skrivit med anledning av att min förre detta kollega Richard Aschberg vunnit ännu ett pris för sin grävförmåga.
Det händer att jag drabbas av mindervärdeskomplex. Jag är ju ingen "riktig" journalist, inte en sån som gräver och välter presidenter eller ens kommunalförbund. Jag skriver featurereportage, gör intervjuer, olika sorts dokument. Jag älskar att skriva. Jag älskar inte att gräva.
Janne citerar en annan renommerad journalist, Dan Rather på CBS News, som har sagt följande:
”Journalister ska ta fram och publicera information som någon med någon form av makt av någon anledning vill ska förbli okänd. Annan typ av information kan hanteras av andra.”
Detta hyllar Helin med orden:
Det är en kärnfull beskrivning av journalistikens innersta väsen och skälet till demokratins beroende av ohängda journalister. Som fullständig definition är den för snäv för att omfatta allt ett mediehus av i dag gör. Men all annan rapportering och reportageverksamhet som görs av en redaktion syftar till att möjliggöra just detta – fri, oberoende och kritiskt granskande journalistik.
Det jag gör faller under kategorin "all annan reportageverksamhet", och har alltså endast som syfte att möjliggöra kritiskt granskande journalistik. Jag är en materialare, jag är den som ser till att Zlatans tröja är välstrykt när han går in på planen och gör hat-trick.
Jag är en nolla, med andra ord.
onsdag 3 februari 2016
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...