"Jag kanske kan byta med någon av killarna i tvåan", säger han förhoppningsfullt.
Jag ser framför mig hur han byter bort sitt bästa kort – det på Lionel Messi – bara för att få vara en stund med de tuffa, äldre killarna. Han har inga kort på Cristiano Ronaldo och Neymar (sin absoluta favoritspelare), men han har lyckats få ett på Messi. Jag är nästan säker att han kommer att låta sig övertalas att byta bort det mot någon okänd nolla i typ Celta Vigo.
Men när jag kommer och hämtar honom på eftermiddagen är det som att kliva in en film där allt är perfekt: på hans hylla ligger fotbollsalbumet med en sprillans ny bild på Ronaldo överst. Edward sitter och leker med sina bästisar, och när jag kommer frågar han om en kompis får hänga med hem. Men till min enorma förvåning är det inte någon av de vanliga grabbarna som han brukar leka med, utan en av klassens tjejer! Jag som var rädd att han var fast i kille-leker-med-kille-tjej-leker-med-tjej-stadiet, men icke!
Jag frågar hennes mamma och det går bra, och vi åker hem och Edward är lycklig och visar upp inte bara det nya Ronaldo-kortet utan ett på Neymar också!! Som en riktig affärsman hade han trixat till sig sina favoritkort av en kille i trean, och han hade inte ens behövt offra sitt Messi-kort:
"Nej, jag bytte bara bort James Rodriguez. Han är ju mycket dåligare än Neymar", säger världens mest soliga pojke och sen leker han med sin tjejkompis och storasyster i parken och sen tittar de på film och allt är som det ska vara i en sjuårings hjärta.
