Det vackra i att morfar gav ut en diktsamling på ett litet förlag 1962, en samling som gick att köpa för åtta kronor och femtio öre i Stockholms bokaffärer.
Och vemodet i det, att ingen annan än hans efterlevande känner till denna diktsamlings existens idag. Morfar drömde stort och skrev vackrare än många, men i dag är han död sedan länge och världen har inte brytt sig om att lägga honom på minnet.
Jag känner hur historien riskerar att upprepa sig.
söndag 21 februari 2016
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...