I kväll gjorde jag något som kan låta obetydligt, men som för mig var ett hisnande hopp in i det okända: jag gick på det första medlemsmötet i föreningen VARF – Västerås Astronomi- och Rymdforskningsförening. De håller till i ett observatorium utanför stan som ursprungligen byggdes av en avlägsen släkting till mig på 1930-talet, och jag har tillbringat hela kvällen med att fotografera fjärran galaxer med hjälp av ett kraftigt teleskop.
Det var så vackert att stå där och titta upp på stjärnorna med ett gäng främlingar som jag inte har något gemensamt med – annat än en stark och oförklarlig dragning till rymden. Kan man göra något vettigare med sin tid här på jorden än att skåda uppåt och begrunda det tysta alltet? Jag tror inte det. Och jag är så glad att jag har tagit det här steget.
Nästa steg: att köpa ett eget teleskop och lära mig hur man använder skiten.
Nedan syns en av bilderna vi tog i kväll. Den är på NGC 891, som är en spiralgalax i stjärnbilden Andromeda.
Och som ligger trettio miljoner ljusår bort.
