Igår gick jag, Julie, Edward och Sven på EM-kvalet mellan Sverige och Österrike på Friends Arena. Ungarna var i extas: Zlatan i verkliga livet! 50 000 glada människor som viftar med flaggor i en jättearena! Tommy Körberg som sjunger "Du gamla du fria!"
Och sen underläge med 0-4 med två minuter kvar att spela.
Bakom oss har fyra störiga killar skrikit sig hesa under hela matchen, allt mer upprörda i takt med de svenska baklängesmålen:
"Martin Olsson, din jävla kuksugare!!! Är du rädd för bollen eller??"
"Källström, din jävla sopa! VAD FAN!!!"
När Österrike gjorde 4-0 blev grabbarna så förbannade att de gick hem. Men vi satt kvar. Och så, i 92:a minuten, lyckades Zlatan trilla in ett meningslöst tröstmål.
"JAAAAA! HEJA SVERIGE!!! WOHOOO!" skrek ungarna och viftade med sina flaggor.
Efteråt pratade sportkrönikörer om fiasko, det muttrades om Hamréns avgång och 50 000 svennar körde händerna djupt ner i fickorna och knatade surt hem i den kalla septembernatten.
Men allt ungarna pratade om var Zlatans mål. "Det kommer att gå till historien, det var så snyggt!"
Jag har nog aldrig varit så stolt över dem som jag var i den stunden.
