Det är så märkligt. Jag kommer ju aldrig att glömma henne, trots att jag inte vet vem hon var. Folkpartist tydligen, politiskt aktiv här i stan sedan länge. Men det spelar ingen roll. Hon kom, vi sågs, vi skildes åt. Det är allt.
Jag och Jessica tog första bästa vigselförrättare som erbjöds oss, vi gjorde ingen background check på Ragnhild och träffade henne inte ens på förhand. Tio i fyra den 14 januari 2012 dök hon upp på Brunnby gård, fyra gifte vi oss, kvart över fyra gav hon oss en grattiskram och sedan åkte hon.
Hon var en van vigselförrättare, och hennes ceremoni var enkel men kändes varm. Hon skämtade med vår åldersskillnad – "jag har två unga människor framför mig. En är förvisso lite yngre än den andra" – och jag minns att hon pratade om att ett äktenskap kan hålla i trettiotusen dagar om man lever länge.
Och hon citerade några rader av Springsteens "If I should fall behind", en av mina favoritlåtar av honom. Översatt till svenska, men jag tror det var de här ursprungsraderna hon läste upp:
We said we'd walk together baby come what may
That come the twilight should we lose our way
If as we're walkin a hand should slip free
I'll wait for you
And should I fall behind
Wait for me
Tack, Ragnhild, och farväl.
