Tankade kultur igår, i form av Beethovens andra pianokonsert och Mozarts fyrtioförsta symfoni med Västerås Sinfonietta. Det var lysande. Klassisk musik är som en dörr till Gud som jag bara har gläntat på än så länge.
Och det var en visuell upplevelse också: att se en gammal flintig gubbe attackera sin kontrabas med samma lustfyllda frenesi som en dödsmetallbasist fick mig att inse att klassisk musik inte behöver upplevas eller utföras av stiffa, formella tjommar.
Den är till för dig och mig.
Min syster bjöd hela familjen, och tog en del bilder. Vi Forslingar är rätt vackra ändå: vi säger ja till livet och försöker njuta av det så länge det pågår.
