(Jag hör hur de tasslar om mig. Den ena pekar. Den andra säger "vadå Jesus"?)
Pojke ett: Det ser ut som Jesus.
Jag: Vad är det killar, tycker ni jag ser ut som Jesus?
Pojke ett: Jaaa.
Jag: Jaha, vilken komplimang. Är det skägget?
Pojke ett: Jaaa.
Jag: Vem vet, jag kanske ÄR Jesus!
Pojke två: Så du kan gå på vattnet alltså?
Jag: Javisst, fixa hit en sjö så ska jag gå på den!
Pojke ett: Men det går inte, för då skulle du vara död.
Jag: Men vissa tror att Jesus lever.
Pojke ett: Jag tror nog inte det.
Pojke två: Inte jag heller.
Jag: Nej, inte jag heller. Jag skojade bara, jag är inte Jesus.
Pojke ett: Men du ser ut som honom.
Jag: Hejdå, killar.
Pojkarna: Hejdå!
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...