Interstellar

Längtan efter ett svart hål att sjunka ner i. Omgiven av gravitation så stark att inga tårar slipper ut. 

Ljuset av min kärlek till er borde synas på ett avstånd av två och en halv miljon år. Men jag är bara en döende glöd i en lägereld av sex miljarder andra lågor. 

Någon annan skapade storverken på den här planeten, det var inte jag. Jag höll mig gömd och åren gick. Fortare och fortare gick åren.

Sanden lyckades lista ut hur den blev kastad. Men aldrig av vem, eller varför. Om detta tvistade man högljutt och skar halsarna av varann. 

Här i utkanten av en galax slocknar vi snart och tänds aldrig igen. Kanske någon annanstans, men ni minns mig inte längre då. Och jag har glömt bort er, jag med.